Själv blir jag riktigt nöjd med mig själv och ska precis ta kort en sista gång när dörren lås upp och mamma öppnar ytterdörren.

_________________________________________________________________________________________________

Jag hör henne ropa från hallen:

- Emeli, jag är hemma nu!

Jag stänger fort av mobilen och låser upp dörren till badrummet. Jag går ut i hallen och får se mammas ansiktsuttryck:

- Emeli Stacey Hiller, vad är detta för dumheter?! skriker mamma till mig

Jag försöker komma på något att säga och säger:

- Jag har färgat håret och klippt mig! Vad tycker du? Jag snurrar ett varv och stannar sedan upp och ler mot mamma.

- Emeli, gå upp på ditt rum!!

- Men mamma...

- Nu!!! skriker mamma och pekar mot trappan.

Jag gör som hon säger och går långsamt upp för trappan. Där nere hör jag mamma ropa till mig:

- Emeli, vi får prata om det här ikväll!!

Jag tar fram min telefon och börjar gå igenom alla bilder på mig själv. När jag tittat på alla så går jag ner igen. Det är tyst där nere men mamma sitter i soffan och tittar på Hela England bakar. Jag harklar mig och ställer mig i dörröppningen. Jag tittar på henne och hon gör tecken att jag ska sätta mig brevid henne. Jag går långsamt in till mamma och sätter mig i soffan. Jag tar en hårslinga och börjar snurra på den. Mamma drar undan håret och tittar på mig:

- Emeli, jag vet att du har blivit äldre nu men jag tycker fortfarande inte det är okej att du färgar håret. Speciellt inte om du inte har frågat! Nu är det ju så att det som är gjort är gjort och den där färgen kommer sitta i länge. Men nästa gång vill jag att du frågar mig om lov innan du gör något sådant här själv, så kan jag hjälpa dig! Okej?

- Mm, säger jag. Men blev det inte fint?

- Jag gillar ju dina guldiga slingor, men ja det blev fint Emis!

Jag ler mot mamma och hon ler tillbaka. Jag ställer mig upp och ska precis gå upp på mitt rum när mamma säger:

- Du, Emis jag har köpt en sak åt dig...

Som vanligt pratar Lilly om One Direction, jag fattar inte själv hur den människan kan leva på One Direction. Jag menar det finns ju mycket bättre saker än ett pojkband!

_____________________________________________________________________________________________________

- Har du hört att det ska komma en film? 1D3D i sommar?! säger Lilly till Jenn.

- Nej, det har jag inte! säger Jenn och ser förväntansfullt på Lilly.

Jenn är inte lika mycket Directioner som Lilly men hon skulle nog ändå svimma om One Direction kom gående på gatan, jag kan säga så mycket som att Jenn bryr sig mer om One Direction än vad hon bryr sig om mig.

- Hej, Jenn, hej Lilly! säger jag

Tjejerna tittar på mig men fortsätter sedan att prata. Men plötsligt säger Lilly något som får mig intresserad:

- Jenn, du vet att jag ska färga håret!

- Va?! Vilken färg?! säger Jenn och hoppar upp och ner av förtjusning.

- Jag har funderat på att blondera det och sedan färga röda slingor och toppar!

- Alltså, gud det skulle vara skitsnyggt Lilly!

- Jag vet! Som du säkert vet så klär jag ju i allt! säger Lilly

Jag får nog av tjejerna och går ut. Skolan har slutat och de flesta har gått hem. Jag beslutar mig för att också knalla hemåt. När jag kommit halvvägs, händer det av sig självt. Min hand åker automatiskt upp till mitt slitna ljusa hår. Jag känner plötsligt hur missnöjd jag är med mitt hår. Förut hade jag alltid älskat mitt hår men nu gjorde jag plötsligt inte det. Jag skyndar på hemåt. Väl hemma slänger jag alla mina grejor på hallgolvet och skyndar mig in i badrummet. Jag kollar i skåpen, och där längst in i ett av badrumsskåpen står det. Jag tar ut hårfärgningspaketet. Tar fram en sax och börjar klippa i mitt hår. Jag klipper det kortare och försöker jämna till det så gott det går. Till slut blir jag hyfsat nöjd och tar fram bruksamvisningen ur paketet. Jag läser den och tänker "Det kan väl inte vara så svårt" Jag tar fram en handduk och sätter mig på toalettstolen. Jag sätter igång. Det är krångligt och jobbigt men till slut så. Jag sitter still och väntar och väntar och till slut tar jag bort den konstiga saken från huvudet. Jag sköljer håret och torkar det på handduken. Sedan tar jag fram ett till av mammas paket. Jag gör samma sak gnider in håret och väntar och väntar och sedan sköljer jag ur håret. Jag granskar mig i spegeln. Jag ser ut som en helt ny människa! Håret som förut varit långt och i vägen är nu lite kortare, inte så kort så att det inte går att ha en tofs men ändå skillnad. Mina blonda hårstrån är borta, även de guldiga slingorna som mamma alltid tycks glittra i solen. I stället är mitt hår ljusbrunt med orangefärgade slingor och toppar. Jag blir riktigt nöjd och tar fram min mobil. Jag börjar posera framför kameran och gör massor av ansiktsuttryck, så som jag sett Lilly göra flera gånger på bilder som hon har lagt ut på sin Facebook sida. Själv blir jag riktigt nöjd med mig själv och ska precis ta kort en sista gång när dörren lås upp och mamma öppnar ytterdörren.

Wrong Direction:

Hej, mitt namn är Emeli och jag bor i London. Jag är 17 år. London är en stor stad och här bor det mycket folk. Jag är en helt vanlig person, jag klär på mig varje dag, borstar tänderna, har kompisar som älskar One Direction! Alltså jag har inget emot det, men det är bara det att jag liksom inte gillar dom. Jag har lyssnat på alla deras låtar men det är bara det att jag inte gillar dom! Nåja, nu är det nog dags att börja att berätta historien.

Det var en helt vanlig dag i skolan. Vi hade engelska med läraren Jasmine. Hon är en riktigt duktig lärare tycker jag. Jag satt hur som helst och jobbade i en av böckerna när det plötsligt blir rast. Alla i klassen rusar ut. Jag packar ner böckerna i min väska och går sedan ut ur klassrummet. Jag ser Lilly och Jenn stå och prata utanför klassrummet och skyndar dit. Som vanligt pratar Lilly om One Direction, jag fattar inte själv hur den människan kan leva på One Direction. Jag menar det finns ju mycket bättre saker än ett pojkband!